Tom Möller (1914-2009)

Just nu har vi ca 45 utrop med keramik och glas av Tom Möller. Likt förra inlägget vi skrev så vill vi ibland framhäva de lite undanskuffade konstnärerna och mästarna, i det här fallet är det Tom.

Några av er som nu läser har kanske hört talats om honom och några är kanske till och med samlare av hans verk. Men för de flesta är Tom Möller nog okänd. Eftersom vi har chansen att ändra detta med denna samling så vill vi försöka. Informationen kommer i månt och mycket från två böcker som vi angett som källor längst ned.

____________

Tom Möller föddes 1914 i Gävle av Herman Möller och Märtha Pihl. Hans pappa Herman jobbade under Toms första år åt en trävaruindustri i Ryssland och fram till strax efter revolutionen 1917 ledde han den. Efter flykten 1918 spenderade de några år i Sverige innan familjen flyttade vidare till Kemi i Finland. Men Tom och hans systrar blev ganska omgående skickade till Luleå och fick där skolhushåll, ett slags boende för skolbarn under terminerna.

När Tom fyllde femton, 1929, började han på Viggbyholmsskolan i Täby. Skolan som hade grundats ett år tidigare var känd för sin framåtsträvande och experimentella pedagogik som tillät skapande i kombination med lärande och individuell utveckling. Det teoretiska studierna skulle få samma plats som det praktiska hantverket. Två av verksamhetsstödjarna var bland annat  Mollie Faustman och Carl Malmsten.

Tom slutar på skolan 1932 och fortsätter vidare på Edvins Ollers privata målarskola, I kombination med sin värnplikt. Det är under det tidiga 1930-talet som Tom gör sitt första yrkesval: Reklam. 1935 tar han sig till Berlin för att börja sin yrkesutbildning. Där inspireras han av främmande kulturer när en av han får grepp om en lärare tidigare varit ledare för en konstskola I Afghanistan. Han finner också inspiration på Zoo – i djuren.

Under senare delen av 1930-talet går Tom in i Clarté I Sverige, en socialistisk men partipolitisk obunden organisation grundad 1929. Clarté tar ställning mot nazismen och förespråkar världsfred under detta årtionde. På somrarna ger sig Tom ut på äventyr och luffar genom olika länder i Europa, bland annat Tyskland, Tjeckoslovakien och Ungern. Han avbildar det han ser I bilder och utvecklar på så sätt sin kunskapsbas. 1938 reser han med sin far till England och stannar själv för att studera språket. Resan tar sitt slut när krigshot råder och Tom åker hem, men stannar inte länge. Nästa vår reser han runt igen i Europas centrum men denna gång blir det skarpt läge då andra världskriget bryter ut. Han tar sig hemåt igen, men med nöd och näppe.

Väl hemma I Sverige mobiliseras Tom och utbildas till officer. Under sina sista år som tjänstgörande är han I Stockholm och hans andra yrkesval visar sig: krukmakare. Tillsammans med sin fru Grete Möller (1915-2000) som han gifter sig med 1943 startar han en keramisk verkstad. Bristen på material ger dem en öppning. Tom har ansvaret för beredning av leran och båda två arbetar de med den, dels i form av figurer och dels i form av bruksgods. Den materialbrist som råder visar sig i föremålen och formspråket. Flertalet av godset är inte fullt glaserat och ytor framhävs. Paret Möller har utställningar i Stockholm och intresset ökar bland publiken. De får officiella uppdrag såsom “Bock i tunnel”, 1946, som står vid tunnelbaneuppgången i Gubbängen. (Vi är dock osäkra på om den fortfarande står kvar, om någon vet får ni gärna informera oss)

Grete och Tom fortsätter att ta sig på cykelresor varje sommar och möter på så sätt krukmakare och insuper inspiration, flertalet resor görs inom landsgränsen. Dessa resor och även framtida leder Tom till att senare informationsrikt och vackert dokumentera det falnande hantverket som krukmakare i en bok.

I mitten av 1940-talet ökar produktionen I Toms och Gretes verkstad och en extra drejare anställs. Tom skapar djur och figurer i lera, men även också av silver.  Redan nu kan vi se vilket spann Toms verk kommer att ha – allt från minsta fågel till de större skulpturerna.

Största genomslaget för paret Möller blir en utställning på Nordiska Kompaniet 1947. NK:s avdelnings för konstindustri var under den här tiden en av de viktigaste marknadsplatserna för konsthantverk. Tom visar förutom sina raka krukor även rävspel och figurer. Framgången är  total. Förutom att Tom och Grete säljer sin produktion I sin verkstad gör de det nu också via NK, hemslöjden, utställningar och via beställningsjobb.

Tom fortsätter att utveckla sitt formspråk och glasyrdekorer framträder allt mer starkt I hans arbete. Vi ser detta I flera av de partier av fat och skålar som nu finns på auktion, tillsammans med ett rävspel och små miniatyrfåglar.

Det är också under de sena 1940-talet och in på 1950-talet som Tom börjar med grafik, linoleumsnitt. Även detta finns det exempel på i auktionen. Från att ha startat som krukmakare i sann allmogeanda närmar sig Toms formspråk nu mer och mer moderna snitt. Den stil som vi idag lätt kan beskriva som 1950-tal. Hans verk inger samma känsla som Stig Lindberg. Djuren återkommer också och de försvinner aldrig igen.

1957 anlägger de en stengodsugn i verkstan på Maria Prästgårdsgatan och den experimentella produktionen fortsätter. Grete, och även andra, drejar Toms vaser och burkar. Formerna står han för likaså dekorerna på sina verk. Under 1960-talet blir nyanserna något djupare efter frigörelsen under 1950-talet med de starka kulörerna.

En dag 1959 uppmärksammas Toms keramik av chefen för Alsterbro glasbruk och vill att han skall utforma en kollektion. Resultatet blir “Pavanne”. Kollektionen blir utställd på Konsthantverkarna och inköpt till Moderna Museéts restaurang där de på serveringen försvinner som souvenirer. Alsterbro går ganska snart i konkurs med Reijmyre är där och tar över 1960. Tom fortsätter sin produktion. Han börjar klippa sina skisser för att inte göra designen för “elegant och insmickrande”.

Det mesta i glasväg som finns i vår temaauktion är producerat för Alsterbro och Reijmyre och visar på en stark konstnärlig ådra där nästintill samtliga graverade och blästrade motiv är djur – hästar, tjurar och fåglar med mera. På Reijmyre finner han en vän I gravören Ingemar Lindberg och de experimenterar under flera år med en ny gravyrteknik som de 1962 och 1964 visar upp för omvärlden. Tom slutar på Reijmyre 1967 men fortsätter sin resa senare vidare på Lindshammar 1976. Han fortsätter att utvecklas, är lärare på Konstfack till sin pension 1979, erbjuds göra fler konstnärliga utsmyckningar och arbetar i olika material men oftast med glaset som inslag. Bland annat gör han en två ton tung glasskulptur till Regionssjukhuset i Linköping. Toms konstnärliga arbete slutade aldrig.

_______

Inför auktionen försökte vi, precis som alltid, att finna marknadsbaserade resultat och auktioner. Detta var oerhört svårt och bara ett fåtal kunde hittas. När vi sökte oss fram så fann vi hela tiden kommentarer i forum och bloggar där en fråga alltid las fram: Hur kommer det sig att Tom är så pass underskattad?

Vi är glada att kunna presentera denna samling för er att titta närmare på. Ni är varmt välkomna in till oss för att beskåda den. Vi är även spända på att se vad som kommer att ske med prisutvecklingen under auktionens gång. Allt kan hända.

 

Källor (vi vill tipsar verkligen om dessa): 

“Krukmakare och kakelugnsmakare”, Tom Möller, inledning av Gunilla Lundahl, Raster förlag, 1999.

“Tom Glas”, Gunilla Lundahl, 1984.

Tom Möller inför utställningen “Söder i konsten”. Denna bild är tagen från Stockholmskällan. Fotograf Lennart af Petersens (1913-2004), 1955. 

Till temaauktionen och resultaten : Tom Möller