Utforska : Stolens guldålder
Stolens guldålder under den gustavianska tiden (ca 1770-1810)
Visste du att det finns dem som samlar på stolar? Den som fastnat för stolar från svenskt 1700-tal upptäcker att variationsrikedomen av stolsmodeller är outsinlig. Epoken har kommit att kallas Stolens guldålder. Förutom den höga kvaliteten i utförande och materialval, ger en antik stol en mänsklig existentiell dimension som om möbeln kunde tala om sina tidigare ägare och händelser under sin drygt 200-åriga historia.
Utländska influenser i grunden
Under 1700-talet skapades stolar i senbarock, rokoko och gustaviansk stil. Särskilt populär är de gustavianska möblerna som fick en egen svensk prägel, medan de föregående epokerna hade ett mer oförändrat internationellt uttryck. Till en början kom många av hantverkarna från utlandet, främst från Tyskland och Frankrike, men under 1700-talets senare del var mästarna i stor utsträckning svenskfödda.
En starkt bidragande orsak var också att Gustav III var mycket engagerad i att skapa en svensk identitet med utgångspunkt från den franska kulturen, som han satte främst.
Stolar av Johan Lindgren (verksam i Stockholm 1770-1800), signerade ILG. Raka ben med räfflor, sk kannelyrer. Sarg med bladsnitt och bladrosetter sk fleuroner. Rektangulär nedåt avsmalnande stoppad rygg och fast stoppad sits. Den är märkt med Stockholm stolmakareämbetes sigill.
Karmstol med oval stoppad rygg. Dekor av snidad pärlstav och humlekvistar på sarg och krön.
Frankrike dominerade hela tiden den internationella stilutvecklingen men kom att få en svensk prägel vad det gäller utformning, dekor och materialval. Redan under Gustav III:s livstid kallades möbler för gustavianska.
I de flesta fall skapades termer för olika möbelstilar under sent 1800-tal, vilket gör att det är första gången i svensk möbelhistoria som en stil får sitt namn av samtiden efter en regerande regent.
1700-talets mästare och träslagets betydelse
Intresset för den gustavianska stilen tog ny fart under 1800-talets slut då inredningar skapades med nytillverkade möbler i gustaviansk stil. Än idag tillverkas kopior som kan kosta mer än de antika stolarna, trots att det finns så många fördelar med de möbler som utfördes av skickliga mästare på 1700-talet.
De hade en lång lärotid som lärlingar och gesäller innan de hade en möjlighet att ansöka om mästerskap. Kraven från snickarämbetet var höga och det var endast de mest talangfulla gesällerna som fick bli mästare. De främsta mästarna fanns i Stockholm och de större städerna där konkurrens var som hårdast. De hade en högt driven formkänsla. Träet var speciellt utvalt för att passa sin funktion i både styrka och smidighet, framförställt användes björk och al. Gustavianska stolar ska vara gjorda av lövträ. Om en gustaviansk stockholmstillverkad stol är av furu är den gjord under 1800-talet eller senare.
Taburett av Melchior Lundberg (mästare i Stockholm 1775-1812), signerad MLB. Raka kannelerade med godronnerade överkragningar och bladrosetter. Sarger med bladsnitt.
Signaturer
Trots att det fanns ett påbud under 1700-talet att mästaren skulle signera sina arbeten är det inte förrän under gustaviansk tid som det blev vanligare. Mästaren märkte stolarna med sina initialer. Bakom stämplar som EÖM döljer sig Erik Öhrmark, ILG (Johan Lindgren), EH eller EHOLM (Erik Holm), MLB (Melchior Lundberg), JEH (Johan Erik Höglander), IMS (Jakob Malmsten) och ES (Ephraim Ståhl).
De var oftast signerade med kallstämpel på ryggståndarens baksida i höjd med sargen, men signaturen kunde även slås på sargens undersida. Förutom mästarens signatur kan stolen även vara märkt med Stockholms snickarämbetes papperssigill. Det består av en bild på en stol med årtalet 1664 då ämbetet bildades i Stockholm. Under 1900-talet avlutades många sittmöbler för att bli av med äldre färglager, vilket medförde att sigill lossande och försvann. Även signaturerna kunde förstöras och bli svårläslig när träet svällde i det varma lutbaden.
Detta paret karmstolar, sk baljfåtöljer, är de mest åtråvärda på auktion idag. Den har ett extra färgstarkt uttryck med sina svängda bockformade fötter med klövar. Modellen tillverkades under 1790-1810-talet då man inspirerades av de romerska möblerna av brons som hittades vid utgrävningar i Italien. Den främsta stolmakaren under den sengustavianska epoken var Ephraim Ståhl.
Stolens formspråk
De gustavianska stolarna följde ofta franska nyklassicistiska förebilder. Stilen var påverkad av antikens formspråk med raka former. Benen var raka och räfflade som en grekisk kolonn. Sargerna kunde ha snidade bladsnitt, bandflätor, pärlstav och bladrosetter. Ryggen, som kunde vara medaljongformad eller rektangulär, var stoppad eller genombruten. Den unika svenska ryggen, den sk svenska modellen har en balusterbricka i en oval form.
Den mest kopierade stolen, av den sk svenska modellen, med balusterbricka i en oval rygg. Krön och sarg med den populära gustavianska räfflade medaljongen. Här i utförande av bröderna Sylvén från 1900-talet.
Balusterbrickan är ett arv från senbarocken som fick leva kvar i den nyklassicistiska medaljongen. Den stoppade sitsen var fastsatt i sargen eller löstagbar. I Sverige var den löstagbara sitsen vanligast då det underlättade att byta klädsel utan att behöva göra åverkan på sargen.
Baljfåtölj med svängd rygg och sengustavianska raka bladhölstrade ben med klotform upptill. Armstödens lejonhuvuden, ryggens och sargens lagerstav, samt hörnrosetterna är gjorda av pastellage.
Stolarna vara ytterst sällan förgyllda, vilket var mycket dyrbart. Stolarna målades i stället, främst i ljusgrått.
Under sengustaviansk tid (ca 1790-1810) blev de populärt att gjuta dekoren av pastellage i stället för att snida dekoren i trä, som tog längre tid. Pastellage är en blandning av krita, gips, limvatten och linolja.
Om du vill lära mer om den svenska stolens historia finns allt det du behöver veta i Torsten Sylvéns bok Stolens guldålder (Prisma 2003). Det är ett fantastiskt uppslagsverk som beskriver de olika mästarnas tillverkning och signaturer med hjälp av ett rikt bildmaterial.
